Projekt Hållbart fiske

Tråkigt men sant, gäddorna minskar i sjöar och tjärnar i Västerbotten. På varje hektar (100 x 100 m) har forskare från Umeå Universitet funnit endast 3 till 8 gäddor större än 40 cm. Undersökningarna har gjorts i sex sjöar med fiskeförbud för att kunna se hur relativt opåverkade sjöar fungerar. Projektet som heter Hållbart fiske, ska pågå till 2008. Härligt att se att även norrlänningar intresserar sig för gäddan. Keep up the good work...

Styelsemöte

För första gången i mitt liv har jag åtagit mig ett styrelseuppdrag, nämligen i Svenska gäddklubben. Vi samlades i Eskilstuna på lördagen och hade ett givande möte i ca tre timmar innan det var dags för en middag på den lokala kinarestaurangen. Styrelsemöten brukar alltid avslutas med gemensamt fiske, så även denna gång.

Vår lokale fiskeguide under söndagen var KG. Han bistod med två båtar, en fet amerikanare som vi övriga styrelseledamöter dreglade över, och en liten plåtbåt. Alla ville ju åka med i fetbåten, men tyvärr fick lotten avgöra att två personer fick ta lillbåten. Jag och Jens fick nitlott och fick puttra ut med plåtbåten, medan övriga ledamöter bekvämt kunde sätta sig tillrätta i fåtöljer och gå omkring på en heltäckningsmatta. Fy fan vad livet är orättvist ibland...

Detta gav dock tändvätska åt mig och Jens som kämpade som djur för att bräcka High-tech båten i antal fångade gäddor. Trots en trög fiskedag kunde lillbåten stoltsera med tio gäddor medan USA-gänget fick nöja sig med sex (trots att dem var en man mer). Dagens gäddkung blev jag själv med hela sju gäddor upp. KG muttrade i bakgrunden och förstod inte hur detta kunde gå till.

Som ni förstår var vi alla väldigt nöjda med helgen och ser fram emot att jobba vidare för klubbens bästa. Nästa styrelsemöte är preliminärbokat i mars. Vi längtar redan…

Dem sälla fiskemarkerna

I onsdags var jag på väg till jobbet. Kanske tänkte jag för mycket på fiske, för helt plötsligt tappade jag kontrollen över bilen i blixthalkan. Jag sladdade av vägen och voltade kraftigt i diket. Hade änglavakt och fick inte en skråma. Bilbältet gjorde sitt jobb och när allt blev tyst och stilla, hängde jag upp och ner i bilbältet. Det var bara att knäppa upp och ramla ner på taket. Bildörren på ena sidan hade klarat sig hyfsat, så den var bara att öppna och kravla sig ut. Sedan stod jag där och begrundade mitt öde. Otroligt...

Det är en surrealistisk känsla när allt släpper och man är helt i bilens våld. Det går inte att förstå om man inte upplevt det, och knappt ens då. När allt snurrar är man så avstängd att man inte vet exakt vad som händer runt omkring en. Man bara håller hårt i ratten och väntar på domen, invalidisering eller död. I mitt fall var jag ännu inte kallad och fick som sagt inte en skråma, tack och lov...

Så än får dem sälla fiskemarkerna vänta på mig. Jag har fortfarande en och annan storfisk att fånga i det här livet...

Det är dem små detaljerna som gör det

Något som jag ständigt förundras över är hur fiskepolaren alltid får störst fisk. Vi fiskar med samma utrustning, med samma bete, med samma färg, utanför samma vass eller grynna, men ändå väljer de stora madamerna att stiga på hans bete. Varför är det på detta viset? Varför kan inte jag ha tur som han? För det är väl tur det handlar om?

Nej, så enkelt är det inte. Efter flera år av fiske i samma vatten och samma båt är det bara att kapitulera. Fiskepolaren får alltid mest grova gäddor. Min analys är att det är dem små, små detaljerna som gör det. Han kanske vevar in betet i en omärkbart annan hastighet. Han kanske sprattlar till betet på ett lite annorlunda sätt. Vevstoppen är kanske tiondelen längre, eller kortare när gäddan kräver det. Kanske är han 10 procent mer koncentrerad än vad jag är. Kanske vet han hela tiden vilken vassöppning han ska kasta i, först av oss andra.

Ja, så måste det vara. Det är dem små detaljerna som avgör om gäddan ska attraheras till hugg, eller bara slött, ointresserat titta på när betet simmar förbi. Om jag fiskar i 10 år till, kanske jag också kommer på vilka små detaljer det är. Det är i alla fall min förhoppning...

Råneälven flödar...

Man kunde tro att turisterna lockas till Råneälven för ädelfiskens skull. Det stämmer till viss del, men den stora grejen för européerna är fisket efter abborre och gädda. Inte så konstigt förresten, när gäddorna som simmar omkring i Råneälven är av megaformat. Där kan du flugfiska gädda i 10-kilosklassen. Då blir det drag i den starka strömmen.

Annars är Råneälv mest känd för fiskeprofilen Gunnar Westrins kamp mot Vattenfall, och dess planer på en utbyggnad av älven. Efter en hård kamp i över tio år mot vattenkraftsjätten vann utbyggnadsmotståndarna och idag satsas det för fullt på fisketurismen istället. Det är härligt med människor som engagerar sig. Ibland vinner David mot Goliat...

Kvicksilver, detta förbannade kvicksilver...

Nu anser sig Livsmedelsverket tvunget att undersöka hur mycket kvicksilver gäddan har i sig igen. Under 2007 ska en stor undersökning göras p.g.a. att vissa av Naturvårdsverkets undersökningar tyder på halter som överstiger de gränsvärden som EU satt upp.

Fan, jag som trodde kvicksilverhalterna hade minskat från tidigare höga nivåer. Jag trodde faran var över vad gäller gäddan. Jag som till och med sanerat min egen käft från kvicksilver. Nej då, jag blir aldrig av med skiten. Snart är faran större att sjunka i kvicksilver och inte kvicksand...

Första höstturen

Äntligen kom jag ut på en hösttur i skärgården. Tillsammans med Jeppan och fiskeguiden Peter Törnqvist tog vi en heldag efter storgädda i torsdags. Förutsättningarna kunde inte vara bättre med 11-12 grader i luften och lika många grader i vattnet. 2006 har varit ett jobbigt år för mig med en skillsmässa i kölvattnet. Inget kunde därför vara bättre än en fisketur för att skingra tankarna och istället fokusera på jakten, kampen, spänningen och glädjen över en landad fisk.

Hade vi haft lite mera vind hade förutsättningarna varit optimala. Som tur var hade vi en rejält mulen höstdag och en viss grumlighet i vissa vikar. Gäddorna var relativt tröga och högg dåligt. Av ca 30 kontakter fick vi bara upp 15 gäddor. Men desto roligare var att Jeppan kunde kroka två rejäla exemplar på 10 resp 7 kg. Peter missade en potentiell 10:a precis intill båten och jag själv missade en potentiell 6-8:a på en ytligt fiskad jerkbait.

Peter kunde i alla fall stoltsera med titeln "Braxenkungen". I en grumlig vik stod braxarna sida vid sida i långa led. Man kunde hela tiden känna små ryck i grejorna när betet studsade på braxenryggarna. Peter lyckades kroka 3-4 braxar och faktum var att en av braxarna hade betet i munnen. Även en braxen kan med andra ord vara sugen på småfisk...