Dem sälla fiskemarkerna

I onsdags var jag på väg till jobbet. Kanske tänkte jag för mycket på fiske, för helt plötsligt tappade jag kontrollen över bilen i blixthalkan. Jag sladdade av vägen och voltade kraftigt i diket. Hade änglavakt och fick inte en skråma. Bilbältet gjorde sitt jobb och när allt blev tyst och stilla, hängde jag upp och ner i bilbältet. Det var bara att knäppa upp och ramla ner på taket. Bildörren på ena sidan hade klarat sig hyfsat, så den var bara att öppna och kravla sig ut. Sedan stod jag där och begrundade mitt öde. Otroligt...

Det är en surrealistisk känsla när allt släpper och man är helt i bilens våld. Det går inte att förstå om man inte upplevt det, och knappt ens då. När allt snurrar är man så avstängd att man inte vet exakt vad som händer runt omkring en. Man bara håller hårt i ratten och väntar på domen, invalidisering eller död. I mitt fall var jag ännu inte kallad och fick som sagt inte en skråma, tack och lov...

Så än får dem sälla fiskemarkerna vänta på mig. Jag har fortfarande en och annan storfisk att fånga i det här livet...